Materialism Och Habegär Dödar Det Själsliga

Materialism och habegär är samma sak. Man skulle kunna säga att det handlar om en form av själviskhet. Det är inte en fråga om smak eller brist på smak. Det är ingen konst och vetenskap. Det är något som är själsligt och andligt fel. Man ruttnar inombords! Man missar målet först och främst andligt men också världsligt sätt.
Några vill gärna protestera när man säger att problemet också är i världsliga mått något djupt fel och skapar problem av enorma mått.
Den som vill något gott med sitt liv kommer att kunna utan större ansträngning se vad materialism och habegär leder till. Kan man vara materialism utan habegär? Svaret på den frågan är nej. Vi väljer oss in i ett hörn och vill sedan mena på att det inte styrs av en brist på medkänsla och sanning. Det är självfallet ett självbedrägeri.
Själviskhet och egoism är inte en mänsklig rättighet. Man kan försöka förkläda olika varianter av egoism med en slags följ ditt hjärta filosofi. Men det är skräp som förorenar viljan, uppståten, motiven, intentionerna och förväntningarna. Till slut så blir man bara mer och mer själv förblindad och desillusionerad.
Habegäret föds av någonting och föder i sin tur någonting. Man kanske uppnår snabbt det man vill men det blir ingen bestående glädje om någon glädje alls. Vi människor är inte skapta för att vara själviska även om det är oerhört vanligt inom och bland oss. Att något är väldigt vanligt eller normen hos många är inte en garant för att det är ens lite rätt. Det är helt fel oavsett om hela Kinas befolkning står och hoppa jämnfota samtidigt.
Man vet som människa att det finns alla anledning att bekämpa habegäret inte bara i det synliga men även i det osynliga. Vill man bestämma sig så för att göra det så kommer man att söka sig till en grund att stå på där det icke-själviska råder.
Ed Askmo